Alla måste få lov att ställa upp i val. Oavsett om man är på god fot med den sittande partiledningen eller inte.
Händelserna runt kd och Lennart Sacredeus får en att tänka och fundera hur det egentligen är ställt med demokratin i Sverige. Både inom som utom de politiska partierna.
Lennart Sacredeus vann kristdemokraternas provval. Det val medlemmarna gör innan som en rekommendation hur listorna bör se ut, i viken ordning kandidaterna bör placeras. Men nu är Sacredeus inte den alltid lojale och partiledningsföljande företrädaren. Han har egna åsikter i vissa frågor där han inte hamnar på samma linje som partiledningen. Men det är inte något han är ensam om i kd. Där finns många som delar hans uppfattningar och står ganska starka mot den egna partiledningen.
Där finns många åsikter som jag också delar med Sacredeus och där finns andra som jag helt tar avstånd ifrån. Men sättet att göra sig av med honom från listan till Europaparlamentet ligger i tiden. Det är dåligt ställt med den interna demokratin inom partierna. Och det är dåligt ställt med att lyssna på vad ”de vanliga” människorna, det vill säga väljarna tycker.
Det håller på att utvecklas en elitism inom partierna i ungefär samma takt som de tappar i antalet medlemmar.
Medlemmarna är inte längre att lita till. Mer eller mindre självutnämnda grupper tycker sig vara bättre på att tolka vad folket vill ha och kanske framför allt vad folket behöver, eftersom folket inte har vett att begripa bättre själv.
Inom moderaterna pågår på några platser i landet förberedelserna för att ta bort medlemmarnas provval eftersom medlemmarna inte är tillräckligt bra på att plocka fram acceptabelt differentierade listor. Det vill säga blandning av kön, ålder och yrken. Det finns en oroväckande tendens att demokratin ska få ge vika för statistiken. Statistiskt sammansatta listor anses av många vara bättre än de som är framröstade av medlemmarna, än de listor som medlemmar och sympatisörer vill ska spegla partimedlemmarnas vilja.
Det är dags för en gräsrotsrevolt inom de demokratiska partierna. Inte en revolt där man kastar ut och med kuppliknande metoder förändrar och ställer till problem. Nej, en revolt där man helt enkelt kräver att bli betraktade som fullvärdiga partimedlemmar. Och det enklaste sättet att göra detta är att utnyttja den röst man har på årsmöten, distriktsstämmor och riksomfattande årsmöten.
Men för att återvända till inledningsmeningen: ”Alla måste få lov att ställa upp i val”. Idag kan inte alla medborgare i Sverige ställa upp i val. För att ställa upp i ett val måste man vara medlem i ett parti – och komma överens med partiledningarna på alla nivåer; lokalt, distrikt och på risknivå. Men för den som vill ställa upp i ett val och anser sig ha väljarnas förtroende får i praktiken ingen chans. Hela den svenska demokratin är byggd upp runt partier. Partier som årligen stärker den egna makten med skattemedel. Vi borde ha kommit längre i svensk demokrati där det behövs filter för att sortera bort obekväma och bevärliga företrädare för folket.
Det är inte i många frågor jag håller med förre statsministern Göran Persson. Men när det gäller vårt svenska valsystem gör jag det. Införandet av enmansvalkretsar. Det skulle betyda att varje medborgare som enligt lagen är valbar skulle kunna anmäla sin kandidatur till den valkrets han eller hon ställer upp. Har man inte lyckats bli något partis företrädare kan man ställa upp som oberoende – och bli vald. Det skulle kännas som ett bra mycket bättre och rättvisare valsystem än det vi har idag.
ROLF K NILSSON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar