fredag, februari 06, 2009

Motståndare utan argument

Det är kul att bo på Gotland. Det är roligt att vara journalist på Gotland. Och det är inte utan stolthet som jag varje vecka åker till Stockholm och riksdagen vald av befolkningen på Gotland i ett ärligt försök att göra nytta.
Sedan finns det en hel del som är tråkigt, såväl med journalistjobbet som med riksdagsuppdraget, och det är när man blir beskylld för saker som man aldrig gjort än mindre tänkt.
Under senare tid har framför allt tre av Folkbladet/GT:s seniormedarbetare gjort vad de kunnat föra att utmåla mig som en galen, krigshetsande och Rysslandshatande usling. Jag känner inte riktigt igen mig.
Nedanstående svar skrev jag i GT efter Alltfåns påhopp:

”Allfåns - diktatorernas man!
Den mångårige medarbetaren i GT och GA Risto Leino har gjort sig känd i framför allt GT under signaturen Allfåns. Många gånger har man fått intrycket att läsa Folkbladets ledarsida, när man tagit del av Allfåns grubblerier och hans jakt på borgerligheten i allmänhet och moderater i synnerhet. Och nu är det lite förvirrande igen, för nu återkommer Allfåns som signatur på GT:s insändarsida. Men innehållet känns igen.
Risto "Allfåns" Leino håller uppenbarligen bättre koll på vad jag skrivit i GA och när jag gjort det än vad jag själv gör. Därför kan han också citera det jag skrev den 7 januari 2003 och med detta som grund dra slutsatsen sex år senare att jag tillsammans med aktieägarna i den amerikanska krigsindustrin drar en suck av saknad när George W Bush nu lämnat sitt uppdrag. Och för att riktigt visa vilken usel människa jag är får jag en känga för att jag inte delar "Allfåns" Leinos uppfattning när det gäller Vietnamkriget.
Leino tycker bra om kommunistiska diktaturer och diktaturer av Saddam Husseins modell. Det är det enda resultat jag kan komma fram till om jag nu ska dra slutsatser lika snabbt och vara lika fördomsfull.
Men vad är det då som gäller för min del? Jo, jag tycker fortfarande att det var rätt att avlägsna Saddam Hussein från makten. Att få bort en diktator som förtryckte den egna befolkningen och som var ett hot mot omvärlden. Detta lyckades USA och deras allierade med.
Kriget mot Saddam vann man, med freden har man inte lyckats lika bra. Men målet finns fortfarande där och insatserna är många för att förvandla Irak till en stat med demokrati och där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Och detta är trots allt inte helt utan framgång. Det är ett arbete som hela världen borde vara intresserat av att bidra till och fullfölja.
Det finns mycket jag tycker George W Bush har gjort fel. Och efter valet 2004 kunde jag i en ledare konstatera att det nog hade varit bättre för amerikanarna, och världen, om de valt John McCain till president istället för George W Bush. Men den ledaren var kanske inte lika intressant för Leino att memorera.
Om vi då ska gå in på Vietnamkriget som Leino tycker om att dra upp när han med jämna mellanrum sågar mina uppfattningar. Jag beklagar djupt att USA med allierade inte vann Vietnamkriget. Om så hade varit fallet hade Vietnam idag mycket troligt varit ett land jämförbart med Taiwan och/eller Syd-Korea. Ekonomier på frammarsch med ett demokratiskt styrelseskick och respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Vietnam idag är en av de få kvarvarande kommunistiska diktaturerna med allt vad det innebär.
Vietnamkriget var ett vidrigt krig. Övergrepp, brott mot normal anständighet och brott mot krigets lagar begicks på båda sidor. Skillnaden var den att medan de amerikanska brotten och de skyldiga ställdes inför rätta och hängdes ut i media prisades kommunisternas illgärningar.
Jag beklagar att kommunistregimen i Hanoi sitter kvar. Jag beklagar att demokratiska fri- och rättigheter inte existerar i Vietnam. Och vad än Leino påstår att jag tycker, så har jag den absoluta uppfattningen att allt våld, allt förtryck mot oskyldiga och civila är förkastligt oavsett vem som är förövaren.
Rolf K Nilsson

Nu fick jag ett svar, men det var nog skrivit innan jag fattade pennan och plitade ner ovanstående alster. Allfåns vägrar ta in vad jag skriver. Men någon gång vart tredje år får jag en skopa för att gilla USA för mycket och ha fel uppfattning om Vietnamkriget.

Men även om nu skribenter som Allfåns och Henry Lindkvist öser sitt ovett över mig så har de i sitt skrivand ej nått samma hatiska höjder som Wera Svensson.
Den 3 februari skriver hon bland annat: ”Jag mår illa över all den misstänksamhet och nattstånden rysskräck som frodas i riksdagsman Rolf K Nilssons skriverier.” - Mår illa?
”Det är bara att hoppas att såna avslöjanden av Rolf K Nilssons grumliga avsikter och åsikter finns med när det blir dags att välja riksdagsmän för Gotland nästa gång.” – Grumliga avsikter och åsikter? Nä, här får jag no be damen ifråga förklara sig litte bättre.

Inga kommentarer: