Bakgrunden är denna: Det finns en tjänstemannagrupp med representanter från de nordiska länderna, de baltiska länderna och USA som träffas två gånger om året för att samköra ländernas Rysslandspolitik. Varannan gång träffas man i USA varannan i Europa.
Gruppen, kallad e-PINE (enhanced partnership in northern europe, har som uppgift att samordna politiken mellan länderna och utbyta information om Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Georgien och Moldavien. Gemensamt är att man har svårt samarbeta med Ryssland och att det inte ser ut att bli lättare i framtiden.
I ett möte med gruppen i Washington 2008 ska man från svensk sida ha föreslagit att länderna gemensamt ska få till stånd en spricka mellan den ryske presidenten och den ryske premiärministern.
En intressant uppgift är att gruppens länder är eniga om att stödja såväl Georgiens som Ukrainas medlemskap i NATO. Man har också, klokt nog, kunnat enas om att de bilaterala förbindelserna med Ryssland är till rysk fördel. Det är bättre att flera länder agerar gemensamt. Det är en sanning som vi är många som har förfäktat. Det är en del av Rysslands maktpolitik att söka bilaterala uppgörelser med EU:s medlemsländer för att på detta vis så split inom unionen. En metod som används inte minst när det gäller energiexport från Ryssland.
För att förtydliga: detta är ett hypotetiskt resonemang som utgår från att uppgifterna från Wikileaks är korrekta. Om de är korrekta vet jag inte. Det får framtiden utvisa.
Men om vi utgår från att det finns en organisation med USA, med de nordiska länderna och med de baltiska länderna för att utbyta information om bland annat Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Georgien och Moldavien så är det bra. Det är också bra om man diskuterar en gemensam linje när det gäller östpolitiken. Men det är helt förkastligt om Sverige skulle lägga sin Rysslandspolitik i denna grupps händer. Så får det inte bli. Och att i denna grupp, på svenskt initiativ, arbeta för att slå en kil mellan President Medvedev och premiärminister Putin, är helt förkastligt. Det är inte så en aktiv Rysslandspolitik ska utformas. Om Sverige så direkt går in med målet att splittra ger vi ryssarna rätten att agera på samma sätt för att splittra vår svenska regering. Något vi aldrig skulle acceptera. Något vi aldrig kan acceptera. Något vi aldrig får acceptera.
Demokratiarbetet och arbetet för mänskliga och medborgerliga rättigheter i Ryssland ska stödjas. Men det måste ske på en folk-till-folk-nivå. Det måste ske underifrån.
Man kan dessutom ställa sig frågan hur ett projekt att så split mellan Medvedev och Putin skulle lyckas. När man läser om de smidda planerna verkar de mer platsa i någon konspirationsfilm från kalla krigets dagar.
Om, och det är verkligen om, uppgifterna från Wikileaks stämmer hoppas jag att man från svensk sida skrinlagt planerna alternativt att från politiskt håll ha satt stopp för dem.
Rysslandskritiken ska ske öppet och tydligt. Det ska vara vår statsminister och vår utrikesminister som öppet inför världen kritiserar vad som kritiseras skall. Vi får inte ha en hemlig agenda när det gäller Ryssland och en officiell. Det gagnar inte Sverige. Jag tror inte heller att vi ska vara så naiva och tro att man från rysk sida inte har scenariet klart för sig. Man vet att det skulle vara till skada om presidenten och premiärministern hade olika agendor och prioriteringar.
Förhållandet mellan Medvedev och Putin är självklart tydligt planerat mellan de båda. Att man från många länder hoppas på en splittring, till och med en konflikt mellan dem är de synnerligen medvetna om. Gör inte misstaget att tro att ryssarna är dumma eller lättlurade. Problemet är det motsatta.
